Jag vill börja med ett citat av Natalie Goldberg (fr. den helt underbara lilla boken Writing down the bones).
”Many of us don’t know, don’t recognize, avoid our deep dreams. When we write for five, ten minutes we are forced to put down wishes that float around in our mind and that we might not pay attention to. It’s an opportunity to write down, without thinking, wishes at the periphery of our perceptions” .
Jag vill se denna blogg som en möjlighet. En möjlighet för mig själv att komma i kontakt med olika sidor hos mig själv, uttrycka djupa önskningar, och framförallt låta kreativiteten flöda utan att den inre kritikern hindrar eller kommer med onödiga kommentater… ett fritt forum med andra ord!
Små berättelser, dikter och texter av lite olika slag kommer att läggas ut här. Och varför väljer jag att låta er se dem? Min vilja är att komma bortom min inre censur, våga visa fram s k ‘icke-perfekta’ spontant nedskrivna texter, så att jag inte sitter och filar på dem i all evighet, vilket varit mitt sätt att hantera min prestationsångest fram tills nu. Nej, nu är det nog!! Utan en allt för stor identifikation med texterna vill jag samtidigt låta dem synas, stå för sig själva som ”work-in-progress”, likt en skrivhörna med öppen insyn…